Av Simon Knutsson
    Skriven 26 okt. 2015; uppdaterad 1 nov. 2017

    Sammanfattning

    Miljöpolitiken bör vara öppen för att ändra i naturen för att minska lidandet bland vilda djur. Flera kända tänkare har pekat på hemskheterna som enskilda djur utsätts för i naturen såsom parasitsjukdomar, svält och att bli uppäten levande. När vi kan bör vi ”lägga oss i” naturen för att förbättra för vilda djur. Det är redan accepterat och berömvärt att ingripa i naturen och hjälpa enskilda djur, till exempel att rädda en strandad val. Mindre känt är att flera länder sedan länge har massvaccinerat vilda djur mot sjukdomar. Det borde gå att göra mer på det området.

    Det finns också förslag på mer spekulativa, storskaliga metoder för att minska lidandet i naturen såsom att skapa en välfärdstat för elefanter (eller kanske för älgar i Sverige). Det låter som tekniskt görbart om det hade funnits resurser och politiskt stöd för det.

    Slutligen vill jag nämna några mer kontroversiella idéer som har förts farm. Inte för att de nödvändigtvis är saker vi ska göra utan för att de är nya och bra att känna till. Det har förespråkats att människor så småningom bör programmera om rovdjur så att de inte orsakar andra djur lidande, och att med bioteknik ändra kännande varelsers biologi så att vi och de inte längre lider.

    Min huvudpoäng i den här texten är att miljöpolitiken inte bara ska syfta till att låta naturen vara i sitt naturliga tillstånd eftersom det tillståndet är dåligt för många vilda djur. När vi kan så har vi en moralisk och politisk skyldighet att hjälpa vilda djur genom åtgärder såsom vaccinationsprogram.

    [toc]

    Naturen är full av hemskheter

    Mallard duck and her 12 chicksFlera kända tänkare har pekat på de hemskheter som enskilda djur utsätts för i naturen såsom parasitsjukdomar, svält och att bli uppäten levande. Albert Schweitzer som fick nobels fredspris 1952 skriver,

    the great struggle for survival by which nature is maintained is a strange contradiction within itself. Creatures live at the expense of other creatures. Nature permits the most horrible cruelties.… Nature looks beautiful and marvelous when you view it from the outside. But when you read its pages like a book, it is horrible.1Schweitzer, Reverence for Life, 120.

    Richard Dawkins säger att

    den totala mängden lidande per år i naturen överskrider alla begripliga gränser. Under den minut som det tar mig att komponera denna mening blir tusentals varelser uppätna levande; andra springer för sina liv darrande av skräck; andra gröps sakta ur inifrån av parasiter som river och sliter; tusentals djur av alla slag dör av svält, törst, och sjukdomar.2Dawkins, Livets Flod, 118-19.

    Enligt John Stuart Mill,

    In sober truth, nearly all the things which men are hanged or imprisoned for doing to one another, are nature’s every day performances. […] The phrases which ascribe perfection to the course of nature can only be considered as the exaggerations of poetic or devotional feeling, not intended tno stand the test of a sober examination. No one, either religious or irreligious, believes that the hurtful agencies of nature, considered as a whole, promote good purposes, in any other way than by inciting human rational creatures to rise up and struggle against them.3Mill, “On Nature.”.

    Och Yew-Kwang Ng skriver liknande,

    this result of natural selection is far from welfare maximization of the species but is not too far from the maximization of miseries.4Ng, “Towards Welfare Biology,” 271.

    För att försöka att greppa hur mycket vilda djur lider kan det hjälpa att titta på filmklipp som visar vad som händer i naturen.

    Vi bör hjälpa vilda djur

    Moraliskt och politiskt bör vi hjälpa vilda djur, liksom vi bör hjälpa människor som råkar ut för sjukdomar, naturkatastrofer eller attackeras av rovdjur.

    Småskalig hjälp

    Det finns många exempel på människor som har hjälpt djur som råkat illa ut av naturliga orsaker. Till exempel hjälpte någon en korp som stuckits av ett piggsvin att få bort taggarna.5Enligt texten som beskriver videon. En man simmade och räddade ett hjortdjursbarn som höll på att drunkna. Det finns också de som räddat strandade valar. Dessa är exempel på människor som “lägger sig i naturens gång” och jag tycker att det var helt rätt gjort. Hade naturens gång fått spela ut och ekosystemet fått vara orört så hade korpen fortsatt att ha taggar i sig, hjortdjuret hade drunknat och valen hade dött. Till de som tycker att vi ska se på och låta djuren plågas och dö kan man fråga om de säger samma sak om människor, till exempel om en turist träffar på en skadad urinvånare som kommer att dö om hon inte får hjälp av turisten. Den som tycker att vi ska låta icke-mänskliga djur i naturen vara borde, för att vara konsekvent, också lämna urinvånaren att dö med motiveringen “Du som urinvånare är en del av ekosystemet, precis som en hjort. Jag förstår att du plågas, men nu går jag vidare och lämnar dig att dö för jag tycker inte att vi ska lägga oss i ekosystem och naturens gång.” Den som tycker att vi ska hjälpa den mänskliga urinvånaren men inte icke-mänskliga vilda djur kan man anklaga för att vara speciesist. Som säkert framgår tycker jag att vi ska lägga oss i naturen och hjälpa både urinvånaren och de vilda djuren.

    Hjälp på medelstor skala

    Utöver att hjälpa enskilda djur som råkar illa ut i naturen finns det åtgärder som verkar på något större skala. Ett exempel är att vaccinera vilda djur mot sjukdomar som tuberkulos, ebola, mässling och så vidare. Massvaccinationer av vilda djur har gjorts länge i flera länder.6“Oral mass treatment is one method of choice in wildlife disease control. Mass vaccination, for example, has largely succeeded in eradicating rabies in Central Europe.” Lange, Kramer-Schadt och Thulke, “Efficiency of Spatio-temporal Vaccination Regimes in Wildlife,” 1. “Between 1989 and 1995, several million VRG vaccine doses have been dispersed in Western Europe for the vaccination of red foxes, leading to the elimination of sylvatic rabies from large areas.” Pastoreta och Brochier, “Epidemiology and Elimination of Rabies in Western Europe,” 83. Ett förslag för framtiden som lagts fram som på medelstor skala skulle kunna minska lindande bland vilda djur är att skapa en välfärdstat för elefanter. Alltså områden där elefanter får vård från vagga till grav, preventivmedel och där människor ser till att det finns mat, vatten och att elefanterna inte hotas av rovdjur. I en svensk kontext skulle kanske en liknande välfärdstat för älgar vara det mest analoga förslaget.

    Storskalig hjälp

    Även om vi skulle hjälpa individuella djur som vi stöter på, vaccinera vilda djur, och till och med skapa välfärdsområden för djur som elefanter och älgar, så skulle det fortfarande finnas fruktansvärt mycket lidande kvar i naturen. Filosofen David Pearce säger att vi i slutändan måste lösa problemet med att rovdjur orsakar andra djur lidande. Pearce skriver att en möjlighet är att att programmera om rovdjur, och han skriver att den tekniska kunskapen för att göra det ligger högst några decennier bort.

    Slutligen, även om människan skulle lyckas ändra naturen så att rovdjur inte orsakar andra djur lidande så skulle det finnas mängder av andra källor till lidande kvar i naturen, såsom att vilda djur skulle svälta, frysa, vara alldeles för varma, dö på grund av att de bli försummade av sina föräldrar och så vidare. Pearce förspråkar därför att människan ska ha som mål att ändra de biologiska grunderna som gör att kännande varelser, inklusive människor, lider. Alltså att frivilligt för människor och genom icke-våld för vilda djur ändra vår biologi så att vi inte längre kan lida. Den här visionen kallas på engelska för “paradise engineering” eller Abolitionism som alltså har som mål att fasa ut lidandet bland alla kännande varelser. Det finns en diskussion om vilka teknologier som skulle kunna åstadkomma detta. För människor tror Pearce att ett tidigt steg kommer att var att föräldrar genom framsteg i medicinsk teknik får möjlighet att välja vissa av sina barns anlag, och då kan föräldrarna kanske välja att barnet inte ska ha anlag för till exempel kronisk depression eller andra sjukdomar som orsakar allvarligt lidande. För vilda djur har CRISPR nämnts som en möjlig teknik som kanske på stor skala skulle kunna förändra kännande varelsers genetik så att de inte längre lider.

    De här metoderna och idéerna kan tyckas kontroversiella eller missriktade, men det är inte det jag vill fokusera på här. Jag säger inte att just dessa storskaliga saker bör göras. Jag vill beskriva idéer som finns, och min poäng är att lidande bland vilda djur är och kommer att vara ett moraliskt och politiskt problem för överskådlig framtid. Man behöver fundera på vad som rimligtvis skulle kunna göras för att åtgärda problemet.

    Svar på vanliga frågor och invändningar

    David Pearce svarar på sin hemsida på 35 vanliga invändningar mot att använda bioteknik för att på stor skala minska eller fasa ut lidande bland människor och andra djur. Till de som är skeptiska skulle jag fråga om deras skäl är praktiska eller filosofiska: alltså om de tror att det inte går att göra i praktiken, eller om de filosofiskt tycker att vi inte bör göra det. Om skepticismen är praktisk kan man ha en lång diskussion om vad som är tekniskt möjligt. I den här essän fokuserar jag på filosofisk skepticism mot att på stor skala förändra naturen för de vilda djurens skull.

    En invändning är till exempel att lidande är en nödvändig del av livet. Att vi inte kan eller bör bli av med lidande. Det är lärorikt att jämföra med hur man såg på smärta vid medicinska ingrepp innan bedövning blev etablerat. Då kunde det vara en mardröm att till exempel amputera benet. En kirurg sa år 1839 att

    Undvikande av smärta vid kirurgiska ingrepp är en chimär… ‘Kniv’ och ‘smärta’ vid operation är ord som alltid hör ihop för patienter.7Min översättning.

    Det fanns också ett motstånd mot att använda bedövning när det väl blev tillgängligt.8“But there was strong opposition from the medical profession to anesthetics: it was felt that avoiding pain was blasphemously resisting God’s will for humankind, and many thought, as the Scottish surgeon Sir Charles Bell argued in 1806, that pain is “necessary to our existence” (cited in Thernstrom 2010: 110). In fact, it was not until almost a half century after the discovery of the anesthetic properties of nitrous oxide that anesthetics were medically applied.” Schleifer, Pain and Suffering.

    En annan invändning mot att förändra naturen för de vilda djurens skull är ungefär att de har sina egna välfungerande samhällen som vi inte har rätt att lägga oss i.9Donaldson och Kymlicka presenterar ungefär det argumentet i sin bok Zoopolis. Kanske kan det argumentet fungera för de arter som har allra bäst liv i naturen, som kanske lejon. Men som Oscar Horta invänder så formar vilda djur allt som oftast inte grupper som liknar välfungerande samhällen, utan snarare katastrofsituationer där det behövs humanitär hjälp.10Horta, “Zoopolis, Intervention and the State of Nature.”

    Min slutsats är att med tanke på hur mycket vilda djur lider så har vi en skyldighet att förändra naturen när vi kan. Med den bakgrunden kan man sedan föra en diskussion om vilka tekniker som eventuellt är lämpliga och om vad det bör forskas mer om.

    Referenser

    • Dawkins, Richard. Livets flod: En modern darwinists syn på utvecklingen. Stockholm: Natur och kultur, 1996.
    • Donaldson, Sue, och Will Kymlicka. Zoopolis: A Political Theory of Animal Rights. Oxford University Press, 2011.
    • Lange, Martin, Stephanie Kramer-Schadt och Hans-Hermann Thulke. “Efficiency of Spatio-temporal Vaccination Regimes in Wildlife Populations under Different Viral Constraints.” Veterinary Research 43 (37) (2012).
    • Mill, John Stuart. “On Nature.” 1874. In Nature, The Utility of Religion and Theism. Rationalist Press, 1904. Finns gratis online.
    • Ng, Yew-Kwang. “Towards Welfare Biology: Evolutionary Economics of Animal Consciousness and Suffering.” Biology and Philosophy 10 (1995): 255–85. Finns gratis online.
    • Pastoreta, P. P. och B. Brochier. “Epidemiology and Elimination of Rabies in Western Europe.” The Veterinary Journal 156 (2) (1998): 83–90.
    • Schweitzer, Albert. Reverence for Life. Translated by Reginald H. Fuller. New York: Harper & Row, 1969.

    Mer läsning och video